Dag II / Omkastning

Måste börja med att be om ursäkt att det drog ut lite på tiden, men tekniken var inte med mig. Nu kör vi igen….

Underrubrik / Splittring

Nu är det inte så allvarligt som det låter av underrubriken, fast det återkommer vi om.

Vad skönt det är med en natts god sömn och med lite dopning sover man mycket bättre. Vaknade visserligen med tuppen, fast det tänker jag beskylla våra grannar för då Benny drog igång strax efter 6. Han skulle nog planera dagen och något man får ta då man får äran att bo bredvid reseledaren. På sätt och vis var det bra att komma upp tidigt, för då kunde vi angripa frukosten utan att vänta på sittplats för enligt indiern kunde det vara kö till  frukosten om man kom ner ditt för sent. Så på med kläderna, morgontoalett fick det
bli tid till senare och så ner i källaren. Frukosten var över förväntan bra då jag räknat med en brödrost, fralla, vattnig juice och pulverkaffe.
Visserligen var det pulverkaffe men till det fick vi en ”Fully English” med vita bönor, bacon ägg och korv samt juice och färdig rostade bröd. Då det var vi som var där tidigt, så var det vi som skapade kön av utsvultna frukostgäster. Ett par timmar senare träffades vi i receptionen för att ta oss an dagens program och för att förvirra oss så hade Benny travel på Erling maner skakat om programmet. Då Lotta och jag hade rest med Erling tidigare så var vi vana och blev inte direkt överraskade. I stället skulle vi starta dagen med att ta oss via  ”Underground” till Westminister och titta på Stora Ben, ja det där klocktornet vid floden.

London Eye

Stora Ben eller Big Ben

Därefter en lugn och stillsam gåsmarsch genom S:t James Park för att titta på de exotiska djuren (fåglar och korrar).

Fågel, flyger eller ej?

Nanny

Kurre Korre

Längs vår väg stannade vi upp hos Bettan och Buckingham Palace för att vila på stället i en dryg timme, Där skulle vi titta på vaktavlösning med The Irish Guards. Jag lovar att vi inte var ensamma och Bobby hade fullt upp att göra så att flocken av turister höll sig på mattan och inte smet åt fel håll. Så kom de äntligen med den Irländska Varghunden i täten och smet in bakom grindarna för att utföra cermonin, de var förmodligen lite blyga, då vi var en stor publik som ville tittade på. Lite fegt att inte hålla sig på utsidan så att vi såg.

Publik

Avlösning

Så var det då äntligen dags för besök vid ett vattenhål för vätska och lunch (som vi hade väntat), stärkta med var sin sandwich förutom Lotta som tog Fish and Chips och för alla en pint var det dags att fortsätta dagen.

Menyn

Ham with English Mustard

Planering

Det var nu splittringen uppstod  då Family 1, 3 and Family Four skulle via Underground ta sig till Madame T. och titta på kändisar döda som levande. Family 2 skulle ta ”a stroll in the park” och förhoppningsvis stanna till vid Harrods på vägen till Westfield, där ett komplleteringsinköp skulle göras. Efter en inte allt för lång promenad genom diplomatkvarter (gott om poliser i alla fall) kom vi så fram till Harrods där vi smet in och fastnade, för att bara ta sig igenom deras ”Food court” blev en gastronomisk resa och tog sin tid.

Cokies

Vi tog även rulltrappan ner till vinkällaren och tittade på vad som fanns att inhandla, tack gode gud för Systembolaget för här på Harrods hittade man varken pizza- eller grill- vin. Vi avslutade besöket med att ta rulltrapporna högst upp och i stort sätt direkt ner till gatunivån igen, för nu var vi trötta på allt bling-bling och smet tillbaka ut på gatan igen. Nu skulle vi till Westfield men insåg att turen inne på Harrods hade kostat mycket tid och det skulle bli svårt att hinna med resan dit ut, så det fick vi försöka ta oss tid till senare. Planen ändrades och vi tog oss in till Oxfordstreet, för att titta lite i butikerna där. När vi kliver ut ur underjorden står mitt emot den butik som vi skulle ha besökt ute på Westfield och kvarnstenen runt  min hals dråsar i gatan. Det var tur att vi inte åkte ut till Westfield, för nu fick vi ett meddelande att de övriga var klara på Madame T. och vi försöker synkronisera en mötespunkt, vilket inte var det lätaste. Efter lite gafflande, så kan vi åter sluta ledet igen. Vi gör en gemensam attack in på Primarkt, som vi fått rekommenderat då de skulle vara pris aggresiva, men väl där inne studdsar vi snabbt ut på gatan igen då det var mer folk än i Ullared en vardag. Ja inte alla vände snabbt tillbaka, då vi tappade bort lilla Lotta där inne och trodde hon var förlorad för alltid.
Till vår förvåning dyker hon senare upp vid entren och nynnar på ”Jag reser mig igen…” samt berättar att hon deltagit i en batalj vid regnkappsståndet som ligger längst in, men fick dra sig ur då hennes storlek inte fanns. Vi drog runt i kvarteren norr om Oxfordstreet för att hitta ett kaffe med bröd och hamnade hos den tatuerade italienska,

Fika

där vi och framför allt Benny tog ett snack med den lokala P-nissen. Enligt den lokale  lapparen kostar det 50 att parkera fel i London och om man inte betalade inom två veckor dubblades det, fast i Sverige enligt Benny kostar det 500 vilket får vår vän att spärra upp ögonen och utbrista ”What!” Nu tänkte vår vän P-vakten i £ och Benny i SKr, så egentligen kostade det i stort sätt lika mycket.
Under fikat uppstod en ny celldelning, Family Four ville till Trafalgar Square se sig omkring och vi övriga ville ta en långsam promenad mot Norfolk Square. Turen gick via mellanöstern kvarteren runt Edgvard Street där dimman från alla vattenpipor hängde tung i luften. Jag hade faktiskt inte en aning om att det utmed en så stor och centralgata var så koncentrerat med utbud från mellanöstern. Family Four skulle äta middag på tu man hand, vi övriga bokade bord på den lokala pizzerian, som bjöd på trevligt bemötande och riktigt bra pizzor. Kvällen avslutades med några gruppdynamiska övningar på 22 och sedan önskade vi varandra god sömn och en önskan om strömavbrott i ”Underground” så att Anita slapp räkna avgångarna och kunde sova i stället.

Underground

Må så grankott på Er.
Sten

På vingar av stål mot London

Framme i London

Då det var svårt att både få tid över till att skriva och lägga upp blogginlägg, men också hitta uppkopplingsmöjligheter så börjar jag lägga upp resans första dag nu. Visst finns det ställen där de bjuder på ”Free WiFi”, men på de flesta ställen måste man skapa ett konto med användare och lösenord. Det skulle sluta med att det fanns hur många som helst konton att hålla reda på när man är ute och reser runt. Jag hoppas att Ni kan njuta av dessa målande berättelser fast jag nu är hemma igen.
Visst är det mesta av texten skriven ”On Location”, så luta Er tillbaka i stolen och spänn fast säkerhetsbältet och minns säkerhetsgenomgången för nu lyfter vi.

Då är åter igen Benny Travel ute och reser, sist var det till Rohdos för 6 år sedan och den här gången är alla med Family 1, 2, 3 och nu även Family Four som inte var med till den Grekiska ön. Visst är det långt mellan resorna, men varje gång ger oss iväg så är det en detaljplanerad kvalitetsresa och det tar lite tid att sy ihop.

Den här gången gick resan till den kosmopolitiska staden London, som med förorter har lika många invånare som hela Sverige.
Det började med en tidig och händelselös resa från hemmet tills vi landade 10 minuter före utsatt tid på Heathrow. Fast nu blev det lite vimsigt när vi skulle kissa, hämta väskor och köpa tågbiljett in till city på en och samma gång.
Väl framme vid Paddington Station hittade vi till hotellet på några få minuter. Så när vi svänger in på Norfolk Square, skriker Lotta ”Här har jag bott, säg inte att det är samma hotell, det är SKITdåligt…” Skönt nog passerade vi det hotellet och slank in hos Indiern på Hotell Belvedere.

Belvedere

Rummen skulle inte vara klara förens vid 2pm, kanske tidigare men garanterat till två.
Så vi fick snällt lämna väskorna i receptionen och ge oss av mot första, andra, nej tredje PUBen klev vi in på och under tiden vi väntar på lunchen planerar vi vad skall göra dessa 3 dagar, den 4,e kommer vi att få ägna åt resan hem igen.

Studier av menyn

Vi kallade det för lunch men var nog mera en middag vi beställde in och för att kunna få igång matsmältningen tog vi en promenad igenom Hydepark, tittade på Ekorrarna

Ekorre

Ekorre?

och fortsatte sedan tillbaka till Belvedere (Hotellet) för hämta nyckel till vårt tillfälliga krypin. Krypin kan vi nog benämna det som, ett rum med duschvrå och vattenkokare. Duschvrån är ett kapitel för sig, men har ni åkt båt till Åland och Finland känner ni nog igen Er, ni vet där man inte kan sitta på brusestolen med dörren stängd och man känner sig instängd i en plastkokong så fort man måste stänga dörren.

Rummet

På tal om brusestol, idag är det den 17 maj och Norges nationaldag så i kväll får vi gå ut och fira med Anita. Nej hon är inte Norska, men hennes mamma är och det kan räcka för ett party.Just nu har vi det lite lugnt för det är eftermiddagsvila för de äldre på resan. För när man åker på gruppresa måste man se till att alla blir nöjda annars tappar man kunder, vilket man då får lära sig den hårda vägen för de dyker inte upp igen.

Benny Travels kvällstur gick till köpcentrumet Westfield och dit tog vi oss med hjälp av kommunala färdmedel och alla kom fram även då det var första resan med ”Oyster Card” i handen. För Er alla som läst mina tidigare inlägg och då tänker jag på Resan i Litauen under förra året och Tredje dagen, så tycks Benny gått i lära hos Erling.
I det stora köpcentrumet Westfield (Kista släng Dig i väggen), fick vi 60 minuter på oss att shoppa loss. Vilket Lotta och jag gjorde vilket resulterade i att vi kom försent till den utsatta tiden, för det blev vi straffade direkt. Inget Coffe, för nu skulle vi genomföra återresan och det är sådana smällar man får ta när reser med Benny travel. Resan tillbaka till Lancaster Gate gick bra även om vi inte fick åka upp i samma hiss. Vi skulle nu pröva på genuin Engelsk atmosfär och gå på PUB. Fast samtliga PUB,ar vi gick förbi var slutsålda ända ut på trottoaren, så det fick bli en Indisk restaurang som också är lite genuint engelsk, framför allt den indisk-engelska brytningen. För vi hade oerhört svårt att förstå vad kyparen sa, men det har väl med vår ålder att göra kan jag tänka mig. Så med spänd förväntan satt vi där på ”Flavors of India” och såg fram emot vad som skulle dyka upp på borden.

Flavors of India

När så maten efter inte allt för lång väntan kom in på bordet, förstod vi bättre vad kyparen menade och våra King Prawns hade blivit torra utan sås till, fast de var grymt bra kryddade. Däremot grymtade Yngve något om att det inte var en full måltid de serverade, det borde ju ingå både ris och sås i priset. Efter middagen tog vi oss mer hasande än gående tillbaka till Belvedere och avslutade kvällen med gruppterapi på 22, fast Family Four ville inte vara med utan drog sig tillbaka direkt.

Förhoppningsvis så kommer vi alla att sova gott, i alla fall jag. Kroppen försöker tala om för mig att jag inte är 27 längre.

Må så grankott på er.
Sten

Äntligen

Hej, hej…

Nu är det dags att skriva igen, för nu skall vi ut och resa. Som jag har väntat på den här dagen, det har inte varit någon längre resa sedan vi var i Spanien före jul och det skall bli kul att göra något annat.
Så på torsdag morgon skall vi återigen vara på Arlanda före vi gått och lagt oss, kanske inte men det kommer att kännas så.

Den här gången går resan till…

Just det och England och London. En kosmopolitisk stad, som har mycket att ge för mig som besökare. Nu var jag i och för sig där i augusti förra året, men då var det mest klassiska sevärdheter som besöktes och så åkte vi mycket ”TUB”

För Er som utnyttjar tunnelbanan i Stockholm och inte har varit i London, så åk dit och upplev ett kollektivresande som fungerar.
Det som skall bli kul den här gången är att vi är åtta /8/ personer som reser och med väldigt olika intressen och viljor, så det skall bli spännande och se vad vi får uppleva.
Fast ett mål har jag den här gången, för i augusti var London Eye inte öppen och nu måste jag få komma upp. Annars får jag väl mest ta det lugnt och njuta av friden.

Sedan har vi alla en gemensam utflykt på lördag kväll att se fram emot och det var väl egentligen huvudanledningen att det blev en resa till London för 8 personer.
Vi skall nämligen gå och titta på.

Vi får hoppas att det blir en bra föreställning och att man inte somnar och skämmer ut sig.

Jag hoppas att det finns tid att uppdatera under resan, annars så får det bli en sammanställning över helgen när jag kommer hem igen.

Så till vi hörs nästa gång…
Må så grankott och ha det så bra

 

Dag 4 och 5 (Vi letar vin och åker hem igen)

Snart två månader efter hemkomsten är det nu dags att publicera det sista från vår julmarknadsresa. Det har dragit ut på skrivandet lite på grund av en hel del annat att göra och sedan kom de stora helgerna, så jag är den första att beklaga om ni har väntat och väntat. Fast den som väntar på något gott så kan det bara bli bättre.

Dag 4.

Hej, hej
Idag är det frukost vid samma tid som igår och med samma innehåll som igår, fast för att vara hotellfrukost söder om norden så är den riktigt bra. Vi avslutar frukosten med Cava, Rosado och Blanco, som även det ingick i frukostbuffen. Nu är det dags för utflykt till nya mål och resan går i riktning mot Madrid och tanken är att leta upp några vingårdar som ingen tidigare har hittat och göra bra fynd.

Ni har kanske glömt att vi hade ställt av Vito i ett parkeringsgarage med låg takhöjd och jag är skeptisk till att vi får ut den utan skador, så vår första uppgift blir följaktligen att tråckla ut Vito från parkeringsgaraget utan repor och skador. Det gick bra och vi får skicka en tacksam tanke till dagens chaufför som löste problemet galant, Vi tråcklade ut oss själva från staden, vilket inte var helt lätt då Zaragoza till ytan är större än vad vid först trott.
Vi åker åtta mil sydväst ut från Zaragoza till den lilla byn Calatyud, där vi har fått tips av kyparen som bott i Motala att här finns möjligheter och i byns närhet hittade vi Bodega Langa i Marivella och Bodega Castillo Malvena i Malvena. Båda hade en del att erbjuda, kanske inte av högsta klass men i vilket fall som helst godkänt. Bodega Langa hade en Svensk importör (Granqvist Vinagentur), vilket förhoppningsvis garanterar hyfsad kvalité och Lotta köpte på sig ett par flaskor att pröva. Möjligtvis kan det beror på den snygga killen som arbetade där.

Bodegan i Malvena

Bodegas Langa

Nu började Eva bli hungrig igen, vilket hon kommenterat redan innan vi närmade oss Calatyud. Vi gjorde ett blindstopp och stannade hos tjejerna på Hotell Marivella (såg inte en ända kille bland personalen). Insidan visade sig bättre än fasaden och antalet bilar på parkeringen när vi kom. Under tiden som vi sitter där och äter fylls restaurangen till bristningsgränsen av gamla och unga, så den måste vara både bra och populär.
Mätta blev vi, även om smakupplevelsen varierade för oss och Lotta drog nitlott med en Paella som bara innehöll ris och saffran. Eva och Kenny kör ”all in” och tar en tre rätters lunch.

Resande kring det runda bordet

Hotell Marivella

Det är nu dags att åka tillbaka mot Zaragoza och vi väljer nu väg 1504 via Miedes, Codos och Carinena, vi hoppades att få se annat än brun uttorkad slätt och det fick vi verkligen.

Det blev en resa att minnas, för landskapet var kuperat, grönt och frodigt.
Vägen slingrade sig längs bergssidorna och vi hade hänförande utsikt ner i dalgångarna, små sömniga byar som vi passerade igenom. Verkligen en väg att åka igen en vår när det blommar. Fast jag är inte helt säker på att alla verkligen beundrade utsikten hela tiden, så att åka vägen en gång till kan nog behövas.

Delar av Vizex i Vito

Hänförande utsikt

Carinena visade sig ha många vinbodegor och det var egentligen hit vi skulle ha åkt för vinets skull. Så det får bli nästa gång. Nu var det lördag och då slår Bodegorna igen vid 1 eller 2 och vi passerar vid 3. Därefter blir resterande del av resan tillbaka lugn och behaglig.

Kvällen blir inte allt för stökig, då vi dagen efter skall upp tidigt för att starta resan hemåt.

I och för sig så måste Lotta ha en Irishcoffe innan hon äntrar sängen och det blir ett besök i baren på hotellet. I kväll var det en annan drinkskakare bakom disken och han måste ha varit senil enligt Lotta, då han tydligen glömde det viktigaste i en Irish och den var mer av Cafe con leche.

Julbelysning

Dag 5

Dags för Wizex återresa till Barcelona och sedan Sverige. så ut med Vito ur hotellgaraget och in med packningen bak och vi fram. 30 mil till Barcelona och kommer dieseln att räcka är tanken i dubbel mäkelse för dagen. Nej den räckte inte, så det blev ett bunkerstopp för diesel och kaffe och sedan in i Vito och sista biten till ”Barca”.

Målet för dagen var att hinna med en lunch vid playan i stan, innan det var dags att lämna bussen och checka in. ”Barca” bjöd på sol och 18 grader varmt. Vi hann ner till playan för att äta och hittade en restaurang som lovade ett bara bord för sex och att solen skulle lysa på oss hela tiden. Även om vi var lite tveksamma till solens närvaro under hela måltiden så slog vi till, för hungern gjorde sig påmind och även bristen på tid. Nu i efterhand visade det sig att det var ett bra val, för mat var grymt bra tyckte vi alla och solen gick samtidigt långsamt ner i havet. Det blev en bra avslutning på långhelgen och jag tror att det blir ett varmt resmål även nästa år.

Tankställe

Gott

Må så grankott på Er
Sten

Dag 3 på Julresan / Utforskar Zaragoza

Hej, hej

Fredag i Zaragoza och det var dags för frukost igen. Frukosten är ju ett bra sätt att få lite koll på hur hotellet fungerar, tycker jag. För att vara söder om Sverige, så måste jag skriva att frukosten här och i Barcelona var över förväntan (Tack Lelle). Jag är alltid väldigt fokuserad när jag kliver in i en frukostmatsal, det är fil, flingor och juice som är viktigast för mig. Sedan kan jag börja utforska vad som mer finns, till skillnad mot Lotta som gärna går runt på en sightseeingtur innan hon bestämmer sig och så även även denna gång. Så när hon kommer till bordet för första sittningen, så kan hon meddela att det finns Cava till frukost ”Det skall jag ha” berättar hon stolt, jo du. Sprit före nio, är inte min grej, så jag kommer garanterat att stå över, men kyparen fick så snällt korka upp Cava flaskan. Tillbaka på rummet, så har mörkret övergått i ljus och vi blickade ut över takåsarna i Zaragoza och kunde då konstatera att det regnar i Zaragoza i dag.
Vikingar som vi är, så slås vi inte ner av dåligt väder, så på med varma kläder och så ger vi oss iväg. Första stoppet blev turistbyrån, där alla gick in utom jag, för jag trodde att det skulle gå snabbt och vad jag bedrog mig. Mossan började växa, men till slut kom de ut rosiga om kinderna medan jag var blåfrusen.

Oficina de Turismo

Vi ilade i väg till den första lilla Bodegan vi kunde hitta, så att ett gemensamt beslut kunde fattas vad vi skulle göra över något att dricka. Så begav vi oss ut och efter några timmar hade vi inte nått allt för långt från hotellet och vi män hade tränat på att vila på stället och surat ihop (i alla fall jag). Tillslut så tog gågatan slut och vi såg Basilikan (Catedral-Basílica de Nuestra Señora del Pilar) framför oss, i alla fall de övre delarna.
För framför fasaden, hade kyrkan dukat upp en biblisk resa som innefattade Jesusbarnet liggandes i sin krubba inne i det enkla stallet. Även om figurerna var av plast och färgglada, så var det fint och genomtänkt. En sådan här utställning hade inte fungerat hemma i vår stad, när inte ens bocken i Gävle överlever till Lucia.

Korgbindare

Det enkla "härberget"

Vi gick också in i Basilika som är gigantisk på insidan, det fanns en 5 – 7m bred gång runt innerväggarna och i mitten finns det 3 – 4 separata kyrkorum med ett eget altare. Jag har aldrig sätt något liknande tidigare och tyvärr så var det fotoförbud där inne, så jag kan inte visa en enda bild.
Däremot så hittade jag den här på nätet och lånade den, så att jag kunde visa Er.

davila58.deviantar.com/art

Efter besöket inne i Basilikan så var det dags för lunch. Viljorna var många och besluten var få, men till slut hittar vi ett matställe (Restaurang Triana) som tyvärr inte serverade tapas, utan vanlig mat och återigen så får vi problem med menyn och engelska kunskapen hos servitrisen var lika bra som vår Spanska som inte alls är bra. Vi är nog alla lite osäkra på vad vi beställt, men det visar sig ändå vara okej när det kommer ut till bordet. Avslutningsvis så är det dags för kaffe och Kenny utbrister ”Vad är det här för kameljunk…” och då till vår häpnad dyker det upp en manlig servitris och på bruten svenska frågar han ”Är ni från Sverige…?”. Där och då träffar vi den Svensktalande kyparen från Motala, fast först efter vi tragglat oss igenom menyn med kvinnan. Innan vi lämnar restaurangen, så får vi några förslag på utflyktsmål för morgondagen.

Restaurante Triana / Estébanes, 7

Vi fortsätter vår promenaden mot vad vi tror är julmarknaden, men tydligen blev det språkproblem på turistinformationen och det vi hittade var ”markets”. Så vår promenad fortsatte utan att vi hittade några bra shoppingställen för julsaker. Vi han dock slinka in på en Bodega för ett glas ”Hot Wine” och så hittade vi en marknad med krimskrams till förmån för cancersjuka. Nu hade tiden runnit på och vi kände för lite ”after shopping”, så vi slank in i snabbköpet mitt emot hotellet och handlade på oss lite vin och något gott att tugga till och samlades på ett rum för att slappa.

Törstig & Fryser

Feliz Navidad

Tilltugg

Till kvällen tog vi en ny promenad i Zaragoza och studerade staden by night, nu när vi hittade bättre och dessutom slank vi in på en Engelsk Pub för något gott att dricka, tråkigt nog så hade de inte Irishcoffe.

Så i stället så stannar vi till i hotellbaren för en Irishcoffe innan det är dags för kudden och idag fick vi alla varsin i eget glas och han bakom disken hade gjort sådana tidigare kan  jag intyga.

Må så grankott på Er

Sten

Dag 2 på Julresan

Då har jag hunnit i kapp mig själv och forntiden och lyckats att stava mig igenom dag två av vår resa i Spanien….
Hoppas att ni uppskattar läsningen, fast att den ligger drygt en vecka tillbaka.

Hej, hej och god morgon
Jämfört med igår morse så hade vi idag sovmorgon, nästan i alla fall. Frukosten skulle påbörjas mellan åtta och 1/2 9 hade vi kommit överens om och komma för sent vill man inte. Dessutom har vi i dag en tid att passa, för Mia hade bokat in oss på Torres i Vilafranca för en visning och vinprovning klockan 12.
Så det blev att strosa La Rambla tillbaka och leta oss fram till Vito och lasta in Wizex. Vi hoppas att de inte flådde oss på hela reskassan när vi skulle ut ur garaget. Däremot upptäcker vi att om vi hämtat ut Vito 20 minuter tidigare hade vi fått lite rabatt på det vi betalade, då parkeringen hade tickat över i en ny taxeperiod.

La Rambla

Vi hade gott om tid på oss tyckte vi, men vi landade bara 20 minuter innan visningen skulle börja. Det är luriga vägar i och runt Barcelona om man kör på karta och inte använder GPS, så en stilla undran ”Var är GPS,n?”
I och för sig så hade Mart hela Europa i kartboken, som vägde mer än IKEA katalogen, så Mart lär väl få tvätta kläder i handfatet mot slutet av resan. Nackdelen med att ha hela Europa i samma kartbok, är att det inte blir så detaljerat och de minsta vägarna försvinner eller inte ritas ut alls. Dessutom blir det lite svårt att få en uppfattning om avstånd, så vi lyckades åka lite fel och tog några omvägar innan vi var framme vid Torres.
Hade vi dessutom följt Eva,s önskan om att stanna och fika (typiskt Eva) i den lilla byn vi passerade, hade vi garanterat kommit för sent.

Torres

Utsikt

Kenny vilar

Vad tycker jag/vi om Torres? Först och främst storskaligt och gigantiskt. Torres finns representerat näst intill i hela världen och de har betydligt fler produkter än vad som finns på vårt kära systembolag. För min del tycker jag att det mesta de visade upp var bra, det var väl bara resan med det lilla sightseeingtåget som kändes som utfyllnad. Provningen som avslutning var okej och det var först nu som vår guide började att smälta, det här gillade hon verkligen. Hon lyckades även klämma fram lite hårdost att pröva till de lite bättre vinerna. De övriga fem i Wizex gillade däremot hela paketet. Jag måste väl vara kräsen, får ta och fundera på det. Vi avlutade med att inventera butiken och hittade en del intressant, fast det var flaskorna med de tuffa prislapparna vi fastnade för. Torres flaggskepp är ”Mas La Plana” och finns inte på den svenska marknaden, priset ligger runt 300kr och frågan är om det är värt det? För den fick vi inte prova.

Avslutningsvis så har vi bevis på att en kille i blåsväder, vår käre kung också har varit på Torres

Carl Gustf

Om Eva nu inte skulle ruttna totalt, så var det dags för lunch och vi tog oss in i Vilafranca. Tyvärr var klockan vi den tiden då man ute på landsbygden fortfarande gör som på Franco tiden, man tar sin siesta och det mesta var stängt. Vid byns plaza hittade vi ett par restauranger som var öppna, så det vara bara att titta över menyerna och bestämmas oss för vad vi ville ha. Vi fick problem direkt för ingen av oss förstår katalanska, som menyerna var skrivna på och vi fick bestämma oss efter inredningen. Det blev bra även om det tog lite tid att få maten, inte beroende på att köket var långsamt utan att det tog sina tid att hitta någon som kunde förklara menyn på engelska.

Mart och Mia

Kenny vill inte vara med

Lotta och Eva

Efter en sen lunch, som var mer som middag i Vilafranca, så lastade vi in Wizex i Vito igen och efter lite orienteringskrångel så var vi nu på väg mot Zaragoza. Vi hade fortfarande 20 mil kvar och efter några mil så åker vi rätt in i dimmans bokstavligt. Det blir en sådan där dimma som man bara sett på TV från tyska autobahn. Det var bara att sänka hastighet och stirra framåt efter röda bakljus, som tur var så närmade sig skymningen med stora steg och i mörkret så framträdde bakljusen bättre på avstånd.

Foggy

Vi rullade in i Zaragoza i mörker och letade oss fram till hotellet, vilket tog lite tid då vi hade svårt att hitta några bra hållpunkter. Till slut så ser vi den lysande hotellskylten GOYA inne på en gågata och efter ett ärevar runt Piazzan så styr vi ner i ett parkeringsgarage med 1,90m i fri takhöjd och det var inte många centimeter till godo, men finns det bara luft så går det bra. Hoppas att vi kommer ut igen, jag är skeptisk men Kenny tvärsäker. Vi tog trapporna upp till marknivå förutom Eva o Lotta som åkte ner i underjorden. Efter en räddningsaktion av Mia, var Wizex återsamlade. Efter inskrivning och uppackning var det dags att göra Zaragoza i mörker. Vi trampar runt och beundrar de närmaste kvarteren i mörker och letar efter något mysigt ställe att äta. I efterhand upptäcker vi att åt andra hållet vi gått låg restaurangerna, så märkligt att vi inte hittade någon. Tillslut smet vi in på ”mackerian” mittemot hotellet och skönt nog var den inte torrlagd, så det gick bra att få en cerveza till den enkla maten.

Goya

Vi var nu alla trötta efter en lång dag i resans tecken och var även nyfikna på Zaragoza i dagsljus, så drog oss tillbaka för skönhetssömn och nya upplevelser nästa dag.

Må så grankott på Er.

Sten

Då reser vi igen. / Julresan

Hej, hej.

Nu är det snart en vecka sedan vi återkom från årets julmarknadsresa och först nu är det dags att lägga ut text om resan. Det tog lite tid och de två mest påtagliga anledningar var att, det var ont om fritt Wi-Fi i Spanien och sedan är det väldigt aktiva kompisar jag reser med och då blir ingen tid över till sig själv.
Däremot så har jag under resan fört noga anteckningar, så jag hoppas att Ni upplever det här som om det händer nu… Välkommen till vår resa.

Då var vi på väg igen och åter en resa som börjar med att man kliver upp innan man la sig i sängen. Vi blev upplockade vid fyra för avfärd till Arlanda och det väntande flyget till Spanien och Barcelona. Redan vid incheckning stötte vi på problem, för på Evas väska hade ett av de större låsspännena lossnat och det var tvärt omöjligt att få det tillbaka i låst läge. Det krävdes en laginsatts av halva gruppen, de lyckades och Eva kunde följa med.

Nästa nålsöga är säkerhetskontrollen som sållar – Mia blev av med burken till handkrämen och fick hälla en del i en plastpåse som sedan fick följa med, dessutom blev det stövlar av då de kunde vara farliga och därefter helkroppsmassage. Kenny i sin tur hoppades att säkerhetskontrollen hade nyckelförvaring och prövade att lämna kvar bilnyckeln. I stort sätt var det väl bara Mart som gick ostraffad igenom, fast har man inget handbagage så blir det gräddfil.

Vem har GPS,n? Frågan ställdes och Kenny såg oförstående ut, han som hade lovat ta med sin. Fast vi tror han luras och att den är nedpackad, fast var är den? För att ge sken av att inte vara orolig påstår Mart att han har hela Europa med sig i kartboken som ligger i väskan och om han har det, är frågan om det ligger några kläder alls i den lilla väskan han bär på? Det får tiden utvisa.

Jag måste nu när jag kommer ihåg det, passa på och skänka en tacksam tanke till marknadsavdelningen på jobbet. TACK för den uppblåsbara kudden att fästa runt nacken när man vill sova. Så gott jag sov i några timmar i flygstolen, utan att få gamnacke.

Väl framme på flygplatsen i Barcelona så tycks det vara lokal strejk, då det tog bra lång tid innan väskorna dök upp på bagagebandet. Med väskan tryggt i handen, orienterade vi oss igenom den stora flygplatsen för att hitta transporten till biluthyrningen. Vi lyckades gå vilse några gånger innan vi hittade till ”pick-up” platsen, men då fanns det ingen där för att möta oss. Så vad gör vi nu? Är det verkligen rätt plats? Frågorna var många, svaren var få. Vi väntar och ser och en halvtimme senare kommer det en rasslig minibuss med rätt logga.

Att kvittera ut och lasta in Wizex i Vito fungerade förvånansvärt smidigt, men nu skulle vi med minibussen tråckla oss in i mitten av Barcelona. Jag har aldrig tidigare varit i stadens mitt och inte ens i dess utkant, hade jag haft en aning om hur rörigt och trångt det var borde vi haft en annan strategi från start. Hur länge vi krånglade oss runt Ramblan utan att hitta fram till hotellet kommer jag inte ihåg, men tiden gick fort. Tillslut valde vi ett parkeringsgarage nere vid hamnen, där vi också tog en ”Splash and Dash” och bunkrade på vätska (Sangria) och mat. Med fyllda depåer tog vi en promenad till hotellet och nu hade vi inga problem att hitta fram till hotellet som låg på en tvärgata ca 200m från La Rambla.
Skall ni till Barcelona, så är Hotell Rialto att rekommendera även frukosten blev godkänd.

Det är dags att göra Barcelona och vi börjar med att åka HoppOn – HoppOff buss och första stoppet blir La Sagrada Familia, monumentet som Gaudi påbörjade och sedan lämnade ifrån sig innan det var klart. Det var häftigt att se det, men jag trodde inte att skulle ligga inträngt mellan husen som det gjorde. Det gick inte att se hela fasaden på distans. Under tiden som jag tog mig en promenad runt monumentet, tog de andra ett varv i den närbelägna julmarknaden i 18 gradig värme och studerade tingel-tanglet.

Sedan upp på nästa buss och en lång resa tillbaka i rusningstrafiken, som inte var intensiv utan stillastående. Vi blev tvungna att revidera ursprungsplanen och hoppade av tidigare än planerat. Hunger och törst gjorde sig påmind, vi hade en ide” men de serverade bara drickbart. Vi fick fråga oss fram och hamnade tillslut på Sinatra, vilket visade sig vara ett bra val. Schysst interiör och väldigt trevlig personal. Maten var väldigt bra fast om än med lite små portioner, kanske därför som man sällan ser feta Spanjorer. Fler av oss ville avsluta kvällen med en Iriscoffe, så vi styrde stegen förbi den svarte mannen i 48-orna och tog oss tillbaka till puben som rekommenderat oss till mathaket. Då fyra av oss hade beställt och fått sina Iris, så kunde inte fler serveras. Va?

- Why can’t you not serve any more Iriscoffe? Frågar jag valpen bakom disken

- We don’t have any more glasses. Svarar han

- Ähhh, To many this day? Replikerar jag.

- Yes, you see we serve about 10 Iriscoffe a year and we only have four glasses for it. Får jag till svar.

Vad svar man på det?
Jag skall bespara er ramsan, men den var i klass med Kapten Haddock.

Jag vägrade ut mig och fick med mig de andra till hotellet, där vi tog en STOR kall och planerade morgondagen då vi skulle lämna Barcelona.
Sedan var det dags för kudden.

Må så grankott och hade så bra
Sten

Ps: Bilderna just nu är från mobilen och inte de bästa, skall tömma kameran och komplettera med bättre..Ds